Albert One - Turbo Diesel (1984)

 

Generellt brukade ju italo-skivbolagen helt sonika leta upp lite väna ansikten att mima till låtarna som deras producenter snickrat ihop. I detta är Alberto Carpani ett undantag. I ett drag av orimlig hybris bestämde han sig tidigt för att han också skulle få stå i rampljuset.  I hans hyllningslåt till olika forta bilar syns därför han själv som en väldigt tjock chaufför som bara är så glad som en italienare kan vara om man sitter i en skruttig brinnande bil med tre lakoniska unga damer i baksätet.

Den tyska speakern i introt till musikvideon säger att "den som förväntat sig en discoboy nog blir besviken" men det struntade Alberto i och fortsatte under sin persona som Albert One i flera år med många publikfriarhits som "Secrets" och "Heart on Fire". Det finns förstås inget man inte kan gilla med detta, mer än möjligen hans okonventionella användning av biltute-samplings.

Ata Kak (1990-ish)

Ata Kaks kasettinspelning har snurrat runt på nätet sen 2007 så det är inte mer än rätt discogenic också passar på att ge denna Ghanska house från nån gång typ 1990 den ära den förtjänar. Visst, 90's-rap på dagomba låter ju rätt konstigt men allt sammantaget ett smäktande liten inspelning.

Great 90's house from Ghana!

Ata Kak - Obaa Sima Moma

Special Forces - Stroke It (1982)

Ibland är man ju bara sämst. Mina skivspelare har den senaste tiden (ja , sen ett år tillbaka) börjat bli en relik över en tid som flytt. En tid då man tänkte att "fan ska nog stå och mixa lite skivor bara, ja, bara sådär en måndagsförmiddag, inte så att jag har nått bättre för mig". Nu står de bara där och påminner mig om ett life of leisure. Men köper skivor, det gör jag. Sen lägger jag dem på en av mina två spelare, lyssnar på den, tänker "satan i helvete vad najs jävla skit detta är fyfan vad jag ska göra en mix av detta". Sen sätter käkar jag lite och ser på The Wire för att därefter gå och lägga mig, går upp dan efter, jobbar, gör min grej, osv.

Skivan ligger då där helt orutinerat kvar på spelaren och blir sakta mer och mer bombarderad av solens helande och - tyvärr - skivböjande kraft. Detta hände denna extremt jävla cepetunga supersnuskiga jävla skiva jag suttit och dött av fethet en hel söndagseftermiddag för att sedan glömma bort. En låt jag föreställer mig att typ ingen hört på 30 år och som nu bubblar upp till er fåtal läsare för en ny stund i solen. Fast ni får den i digitalt format. Stroke it baby!

Special Forces - Stroke It

Lola - Wax The Van (Jon's Dub) (1987)

Precis som det gjordes discoversion av alla hits i slutet av sjuttiotalet gjordes det dubversioner av typ allt på åttiotalet. Oftast väldigt runkigt producentslask men ibland gnistrade det till och blevtill något alldeles, alldeles extra. Som i detta fall, shit alltså, vill hoppa på första bästa plan till NYC och do the funky chicken i Central Park bara jag hör denna bongodubfest! Slänger med en annan göttig klubbversion från en annan release som en bonus.

Trophy - Slow Flight (1982)

Roberto De Simone - Secondo Coro Delle Lavandaie (1976)

Mm, idag lyssnar vi alltså på en italiensk opera från 1976...men vänta, vänta, det låter ju som svettig baile-funk? Svar ja. Det är för att italienare alltid gör det bäst. Nu dansar vi!

Roberto De Simone - Secondo Coro Della Levandaie

Lime - The Party's Over (1984)

Åh Lime, ni var så sleazy. Denna låt är typ mer skamlös än Magnus Ugglas "ska vi gå hem till dig". Så sjukt o-okej att göra en "sista-låten-på-festen-låt" men det är okej när ni gör det. <3

Clive Stevens & Brainchild - Mystery Man (1984)

Etiketter

Baleariskt mys för att hålla bloggen vid liv. Vi gör vårat bästa. Det är svårt. Men det går ändå.

Sun-La-Shan - Catch (1982)

As made famous by I-Robots - Italo Electro Disco Underground Classics som har med denna underbara lilla truddelutt som av sina mest högt spällande pjäser i sin nästan fulländade kompilation. Dub-versionens editerade klang gör egentligen mer för mig än Catch original med lite störigt daterade robotinslag och ful-spokenword. Men vad vore discogenic utan sin folkbildande ansats? Inget! Därför får ni lyssna på båda två och tänka på tidens gång.

Flavia Fortunato - Se Tu Voui (1983)

Introt den första minuten alltså. Rakt in i avdelningen för framtida baleariska edits som aldrig kommer bli av.

D.F. & Pam - On The Beat (1983)

Nämnde jag att vår kära kompis Nils (as seen on bl.a. Skoldisco för några år sen) ska börja blogga med oss? Tror inte det, va? Stay tuned, ok herrå!

Riccardo Cioni - Garage (1984)

Mhm, dat arp. Märkte precis att bloggen är helt Cioni-lös. Dags att avhjälpa det.

Carol Rich - Computered Love (1984)

En otroligt svängig bit detta, blir riktigt varm i hjärtat av Carol Rich's skärande franska röst och av andemeningen i refrängen som likt Nostradomus förutspår både randomchatt på ICQ och knullkontakt.se. Om "computered" hade varit ett riktigt ord that is.

Daniela Poggi - Break-Up (1985)

they say that breaking up is hard to do
but not for someone quite as cold as you


Ett återkommande tema har ju varit den något tveksamma italo-engelskan, men här är för en gångs skull en god förebild. På något sätt lyckas den engelska versionen vara ännu mer smäktande än den italienska a-sidan (som du hittar här). Eventuellt har det något att göra med att jag inte kan italienska och följaktligen inte kan avgöra textens smäkt-faktor. Den engelska, däremot, har en smäkt-faktor på hela 14,6. Inte illa.

The Creatures - Believe In Yourself (1983)

VI ÄR TILLBAKA! OCH DET MED RÅGE! Nu bor jag visst i Stockholm och Daniel håller på med sin grej i Götet men vafan, det är ju internet vi snackar om. Har hysteriska mängder disco på lager så håll korpglöggarna öppna änna-änna-änna!