Mittwoch, 23. Februar 2011

Risqué - Thunder & Lightning (Instrumental) (1982)


Vi brukar ju ha en viss inriktning mot nordamerikansk och italiensk disco, men med anledning av att den andra halvan av bloggen, Björn ska flytta till Paris ter det sig rätt och riktigt att börja närma sig även den franska discon. För att omställningen inte skall bli alltför stor från den anglo-germano-romanska myllan för våra autisthjärnor, tar vi vägen vi Nederländerna på vägen mot Frankrike och presenterar Risqué, här med Thunder & Lightning, från samma år som deras debutsingel The Girls Are Back In Town.

Det kommer nog börja dyka upp lite mer fransk disco inom en snar framtid, så håll utkik.

Sonntag, 20. Februar 2011

Adolphson & Falk - Blinkar Blå (1981)


Adolphson & Falk spelade för första gången på tusen år i Göteborg igår, vilket jag hade lyckats missa helt. Ingen fara i det, eftersom jag fick höra den här ändå, som slutlåt på Emilies vernissagefest igår. Festen och kvällen igår var, om möjligt, lika fin som den här låten. Jag hörde även att det här var avslutningslåten på deras spelning, passande nog.

Freitag, 18. Februar 2011

Autistic Disco ♥ Mitt Andra Hem 26/2


Welcome To The Paradise Disco Promo Set

Om en vecka spelar jag & Björn skivor på mitt andra hem. Kom förbi!

Chemise - She Can't Love You (1982)




Det här är det enda som Chemise någonsin släppt. Ricki Byars Muldrow som sjunger har släppt en soloplatta så sent som 2007 på labeln Agape Media International. Vid lite närmare betraktelse visar det sig att Agape är någon form av religiös sammanslutning som Ricki gick med i 1988. Och, ja visst håller hon fortfarande på med musik: Ricki ägnar sig på heltid åt den religiösa musiken och leder Agapes musiksektion. Om du undrar över efternamnet, bytte hon från Muldrow till Beckwith när hon gifte sig med sin man Michael.

Det känns väl spontant tråkigt att Ricki slutat göra musik att ta poppers och ha offentligt sex till och gått över till att förespråka kärlek till varandra och Gud, men jag ska medge att jag faktiskt inte lyssnat på hennes senaste släpp. Vad vet jag - kanske är kärleken till gud, personer av samma kön och poppers en match made in heaven. Återkommer med en recension vid tillfälle.

Samstag, 12. Februar 2011

Barbara Roy - Gotta See You Tonight (1986)




Barbara var med i Ecstasy, Passion & Pain (det är nåt med discoband och att ha namn bestående av tre substantiv, tänk Earth, Wind & Fire och Love, Peace & Happiness etc. etc.), men det här är lite senare, från hennes solokarriär. Hon har gjort lite andra låtar som är rätt okej, men det här är i min mening det bästa från hennes diskografi. Låten är rätt sen, men har nåt av det gamla discosoundet som gifter sig perfekt med åttiotalssyntarna.

Freitag, 11. Februar 2011

Band Aid - A Tour In Italy (Dub) (1983)




Nej, det är inte julidioterna-Band Aid, utan det andra Band Aid, italienarna. Ursprungligen utgiven på Italian Records, som gett ut b.la. N.O.I.A. och Gaznevada. Senare även på Moonboots & Balearic Mikes samling Originals, från 2008. Har du missat den, kolla för guds skull in.

Donnerstag, 10. Februar 2011

Risen From The Rank - A.I.D.S (1985)



Den som fått för sig att italo-disco var en samhällsfrånvänd rörelse enbart fokuserad på kommersiell dekadens draperad i nylonbyxor och tighta beats får här svar på tal. Risen FromThe Rank (R.F.T.R ) startades 1985 av italolegendarerna Francesco Zappalà, Gianfranco Bortolotti och Max Persona. De insåg de klokt att deras enda kanal för att kommentera 80-talets farsot bestod i det de gjorde bäst: disco med ett drivande beat, en klatchig melodi och med en sång som genom sin komplett odechiffrerbara engelska omärkligt smalt in i ljudrummet. Ur denna insikt uppstår, kan vi anta, låten A.I.D.S.

Den öppnande, vemodigt ömsinta harpan sätter tonen, vi är fångade av stundens allvar. Sedan; en kakafoni av italienska röster som mumlar "AIDS AIDS AIDS", en koskälla, en intensiv synth. Till och från hörs brottstycken av engelska genom musiken. Det är inte mycket, men det är nog för att låten igenom ge känslan av dansant upprymdhet en eftertanke som är nästintill unik i italo-sammanhang.

"AIDS, disaster! [...]It's killing me...can't relax or sleep any longer [...] AIDS, the end [...]", allt toppat av den den trotsigt hoppfulla refrängen "I LOVE MY LIFE! I DONT-E WANNA DIE"