Sparks borde väl vara definitionen av genreöverskridande, både om vi gör ett nedslag vid en given tidpunkt i deras historia, och många gånger även när man lyssnar på specifika låtar. Kimono My House (1974) är ett utmärkt exempel på detta som helhet, och även för låtarna - introspåret This Town Ain't Big Enough For The Both Of Us rör sig i ett popparadigm, men är tämligen hänsynslöst spretig i sin konstruktion. Tryouts For The Human Race är från det några år senare albumet No. 1 In Heaven som producerats av Moroder. Den här skivan rör sig, föga förvånande mer åt disco, men har ändå kvar Sparks närmast opera- eller symfoniaktiga kompositioner.
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen