R.I.P. Loleatta Holloway - Love Sensation (1980)

Loleatta Holloway - Love Sensation (1980)

Loleatta Holloway har gått ur tiden den 21 mars 2011. Hon låg på Salsoul fram till 84, och var vokalist på ett gäng klassiska låtar som Dreamin' och Hit & Run. Den här väl är den mest kända, både i egen rätt och för att Black Box samplade hennes acapella till Ride On Time. Lite kul trivia är att hon faktiskt stämde Black Box för att de samplat hennes röst utan tillåtelse eller skivcredit, och fick efter förlikning en (obekant) del av skivans royalties.

Alides Hidding - Hollywood Seven (1980)

Denna discocover på Jon English original är den holländske artisten Alides Hiddings enda solosläpp. Han skulle därefter grunda bandet Time Bandits (namnet rimligtvis inspirerat av Monthy Python-filmen från 1980) med stora om än rätt dåliga hitlåtar världen över. Den här godbiten är dock en episk framställning av drömmar, besvikelse, prostitution och ond bråd död med flera starka saxofonsolon.

ZAZU - Captain Starlight (1979)

Den här låten är ett utmärkt exemplar tidig kosmisk disco. Höjdpunkten är tveklöst whiskeyröstrefrängen som hest och manligt byter tonart (uppåt!) och bryter av mot den funkiga gitarrslingan och inte nådigt mjäkiga vocoderrobotrösten. Sångaren lever sig in i all den existentiella ångest man kan föreställa uppstå ombord på ett rymdskepp när man inte riktigt vet vart man är på väg eller vad man ska ta sig till och i ett desperat försök skriker ut till Captain Starlight för hjälp. Starkt.

Samtidigt väcker låten onda aningar om tidig spacediscos ursprung. Det kan ju om man är på det humöret framstå som lite tramsigt med kombinationen robotar och svängig disco. Lite av charmen med musiken ligger onekligen i tanken att cheesyhetsfaktorn uppstår genom det retrospektiva lyssnandet och inte i produktionen. Som att man hittat en dammig men fantastiskt vällagrad ost. Här är frågan om inte osten redan från början luktade härligt skämt. Mannen bakom musiken, Frank Zander, är en ökänd tysk flamsmusiker, vilket originalversionen och videon vittnar om:

Sparks - Tryouts For The Human Race (1979)

Sparks - Tryouts For The Human Race (1979)

Sparks borde väl vara definitionen av genreöverskridande, både om vi gör ett nedslag vid en given tidpunkt i deras historia, och många gånger även när man lyssnar på specifika låtar. Kimono My House (1974) är ett utmärkt exempel på detta som helhet, och även för låtarna - introspåret This Town Ain't Big Enough For The Both Of Us rör sig i ett popparadigm, men är tämligen hänsynslöst spretig i sin konstruktion. Tryouts For The Human Race är från det några år senare albumet No. 1 In Heaven som producerats av Moroder. Den här skivan rör sig, föga förvånande mer åt disco, men har ändå kvar Sparks närmast opera- eller symfoniaktiga kompositioner.

Patrick Cowley - Megatron Man (1982)

Jakten på bra vinylbutiker i Paris är igång. Kan än så länge inte påstå att jag ramlat in i något överdrivet uppmuntrande. Det finns ett gäng kring St Michael och Sorbonne omkring men utbudet är med storstadsmått mätt beklagligt. Plockade dock nyligen upp ett ex av Patrick Cowleys odödliga Megatron Man. Patrick Cowley, en av de starkast lysande HI NRG-stjärnorna fulländande i praktiken sitt värv i denna absurt intensiva spacediscodänga. Tyvärr slocknade han själv allt för tidigt som en av de första offren i åttiotalets AIDS-våg, på den tiden sjukdomen fortfarande kallades GRID (Gay-related immune definiency). Låten lever dock vidare. Mitt lite mer beklagliga exemplar visar sig i skrivande stund vara en eventuellt urvattnad remix från 87. Det återstår dock att se, har ingen vinylspelare på ett bra tag framöver.

Deodato - Night Cruiser (1980)

Deodato - Night Cruiser (1980)

Köpte den här förra helgen på skivloppis i Majorna. De flesta som skulle sålt var enligt hörsägen för bakis för att komma, så det var inte mycket folk där. Hittade dock den här och lite annat gött. Någon gång kommer jag säkert (säkert) ha ork att göra att göra en egen vinylripp av nåt. I väntan på den dagen, håll till godo med den här mp3:an av Eumir Deodatos funkiga disco. Det är tamejfan svårt att säga vilket som är smoothast, musiken eller Deodato på omslaget. Jävligt smooth är det i vart fall.

Odyssey - Going Back To My Roots (1981)

Sådär ja, nu har jag alltså flytt vintern för en tidig vår i Paris. Bor i en liten men hjärtlig vindsvåning i Montparnasse med förträfflig utsikt över takåsarna och eiffeltornet. På den lugna gatan nedanför finns allt en enkel man behöver: kemtvätt, boulangerie, slaktare och marockans cous-cous-restaurang. Det enda som saknas är egentligen bordshögtalare med en ordentlig subwoofer så att jag kan låta låten ovan komma till sin fulla rätt, ekandes över baguetternas, romantikens, ostarnas och piratkopieringsförbudets förlovade hemland.

Minst lika bra är för övrigt Fingerman's Maximum Fonk Edit som lyfter låten till mer housiga dimensioner. Missa ej detta!